En segelbåt gled långsamt ut ur hamnen precis när Saga stängde sin laptop. Från hotellfönstret såg hon vinden fylla seglet. En person stod vid ratten. Två andra satt vid ett litet bord på däcket och pratade. Framför dem stod två tallrikar och två glas. Små lampor lyste runt bordet.
Bakom båten tändes lamporna längs kajen. Hamnstaden låg på kullarna runt fjorden. Fler och fler fönster började lysa i husen på kullarna. Ljusen från husen, gatorna och hamnen speglade sig i vattnet.
Saga stod kvar vid fönstret och såg båten fortsätta ut.
Saga skrev romaner och noveller och gav ut dem själv. Hon reste ofta och tog laptopen med sig. Då kunde hon arbeta nästan var som helst.
Hon såg tillbaka mot båten. De två vid bordet satt fortfarande kvar och pratade medan båten gled längre bort. Saga ville också ut på vattnet den kvällen. Hon ville känna vinden, äta middag på däcket och se hamnstadens ljus från vattnet när det blev mörkt.
Hon bestämde sig för att gå ner till kajen en stund.
Saga tog sin kofta, hängde väskan över axeln och gick ner mot kajen.
Nära vattnet låg en liten loppisbutik. I fönstret stod gamla glas, böcker och små lampor. Över dörren hängde en skylt: Kajboden.
Dörren stod öppen. Utanför stod ett litet bord med några saker från butiken. Bredvid bordet stod en trälåda. På lådan stod en modell av en segelbåt. Bredvid modellen låg en lapp: Hittad i vattnet i morse.
Modellen var nästan lika lång som Sagas underarm. Den såg ut som en riktig segelbåt, bara mycket mindre. En mast med segel reste sig över den lilla hytten med små fönster, och längst bak fanns ett öppet däck.
Saga böjde sig ner. Genom ett av hyttfönstren såg hon ett litet rum med en bänk och ett bord. På bordet låg en tallrik med en halväten fisk.
Bakom hytten fanns en liten ratt och ett litet bord på däcket.
– Den är inte till salu, sa kvinnan bakom bordet. Jag hittade den i morse. Men du får gärna titta närmare.
Kvinnan räckte modellen till Saga.
– Jag heter Maj, förresten, sa kvinnan.
– Saga.
– Var hittade du den? frågade Saga.
Maj pekade mot en låg bro längre bort.
– I vattnet på andra sidan bron, sa Maj. Den flöt ut därifrån. Jag ställde den här ifall ägaren kommer förbi.
Den halvätna fisken gjorde Saga nyfiken. Det såg ut som om någon nyss hade lämnat sin lunch. Hon drog försiktigt i det lilla repet vid masten. Seglet gick att röra.
– Tror du att seglet fungerar? frågade Saga.
Maj såg på modellen.
– Vi kan prova försiktigt här vid trappan. Jag hittade den ju i vattnet.
Vid kajen gick en bred trappa ner till vattnet. Saga satte väskan på ett torrt steg. Maj satte modellen i vattnet framför trappan, där det fanns gott om plats runt den.
Modellen flöt stadigt. Saga drog upp det lilla seglet hela vägen.
Först trodde hon att båten hade drivit närmare. Sedan såg hon masten resa sig. Hytten blev högre. Däcket blev längre och bredare framför henne.
Båten växte.
Saga reste sig snabbt. På några sekunder låg en riktig segelbåt vid trappan. Den var så stor att flera personer kunde äta och sova ombord. Bakom hytten fanns ett öppet däck med en ratt och ett bord där flera personer kunde sitta. Inne i hytten fanns bänken och bordet hon nyss hade sett genom det lilla fönstret. Nu var det ett riktigt rum.
Trappan var lika stor som förut. Väskan stod kvar på samma steg. Bara båten hade förändrats.
Maj stod några steg högre upp på trappan. Hon höll ena handen mot munnen och stirrade på båten.
Saga väntade tills båten låg stilla.
– Hallå? Är det någon här? ropade hon från trappan.
Ingen svarade.
Saga såg den halvätna fisken på bordet inne i hytten. Någon hade lämnat den mitt i maten.
– Jag tittar bara vid dörren, sa Saga.
Maj nickade och stannade på trappan.
Saga steg ombord men stannade vid den öppna hyttdörren. På bänken låg en jacka med namnet Rolf på insidan.
Då hörde hon ett hårt skrapande ljud. En brun klo kom fram under bänken. Den var nästan lika lång som hennes arm. Sedan kom en klo till. Bakom klorna kröp en enorm krabba fram.
När krabban sträckte ut benen var den bred som ett matbord för fyra personer. Ena klon skrapade mot bänken. Den andra slog mot bordets ben.
Saga backade ut på däcket.
Krabban följde efter, men svängde bort från henne. Längst bak på båten fanns en låg plattform nära vattnet. Krabban gick över den och ner i det grunda vattnet.
Saga gick i land. Krabban fortsatte längs stranden och stannade i skuggan under kajen.
Seglet stod fortfarande uppe.
Saga väntade tills krabban var långt från båten. Repet till seglet hängde ner över båtens sida. Från trappan fick hon tag i det och drog ner seglet hela vägen.
Den stora båten krympte framför henne. Masten sjönk. Hytten blev liten igen.
Efter några sekunder låg modellen i vattnet.
Men krabban var fortfarande enorm.
– Nej! sa Maj bakom henne.
Maj stod på trappan och höll hårt i räcket. Hon såg först på den lilla båten och sedan på krabban.
– Jag såg båten bli stor, sa Maj. Sedan kom den där ut ur hytten!
Hon pekade mot krabban.
Saga lyfte modellen. Genom hyttfönstret såg hon fortfarande jackan med namnet Rolf.
Saga såg mot den låga bron som Maj hade pekat ut. Modellen hade flutit därifrån samma morgon.
– Jag går över och ser om någon letar efter båten, sa Saga.
Maj såg på modellen i Sagas händer.
– Ta med den. Kanske känner någon igen den. Jag följer med!
Maj gick tillbaka till Kajboden, bar in det lilla bordet och låste dörren. Sedan gick hon och Saga över bron tillsammans. Saga bar modellen i händerna.
På andra sidan låg en lugn vik. Efter några steg såg hon något blått röra sig vid stigen.
Det stod en mycket liten man i en blå tröja vid stigen. Han var inte högre än Sagas tumme. Bredvid honom stod en mycket liten vattenflaska.
Saga satte sig på huk. Maj stannade bredvid henne. Mannen pekade på båten. Hans röst var för svag för att de skulle förstå orden.
Saga satte modellen på marken. Mannen klättrade genast ombord. Han pekade mot bron och sedan mot seglet, men han drog inte i repet.
Saga såg på den låga bron. En stor segelbåt skulle aldrig få plats under den.
Hon lyfte försiktigt modellen med mannen ombord. Sedan gick hon och Maj tillbaka över bron tillsammans.
Vid trappan satte Saga modellen i vattnet en bit från kanten, där det var fritt runt båten. Maj stod några steg högre upp och såg på.
Mannen väntade tills båten låg stilla. Sedan drog han upp seglet hela vägen.
Båten började växa. Mannen växte med den!
Maj tog ett steg bakåt på trappan.
När allt blev stilla igen stod en man i vanlig storlek på däcket. Han såg på sina händer innan han såg på Saga.
Det var en äldre man med grått hår och ett solbränt ansikte. Den blå seglartröjan såg gammal ut. Han såg ut som någon som hade seglat över fjorden i många år.
– Rolf? frågade hon.
– Ja. Och du?
– Saga.
Saga pekade mot skuggan under kajen.
Rolf följde hennes hand med blicken. När han såg krabban stannade han tvärt och grep räcket.
– Nej... Den där var inte så stor i morse!
– Var den med dig i morse? frågade Saga.
Rolf höll tummen och pekfingret några centimeter från varandra.
– Så här liten. En vanlig liten krabba. Jag hade gjort båten liten för att komma in i viken under bron. Då blev jag liten tillsammans med båten.
Han pekade mot plattformen längst bak.
– Krabban följde fisken ombord där. För mig blev den plötsligt enorm. Jag kunde inte dra upp seglet medan den var kvar, för då skulle den växa med båten. Båten låg nära en sten, så jag gick i land med min vattenflaska och band fast båten. Jag satte mig en bit bort och väntade. När jag tittade tillbaka hade repet gått av. Båten var borta.
Saga såg på seglet och sedan på krabban.
– När jag drog upp seglet var den fortfarande ombord…
Rolf följde hennes blick.
– Då växte krabban med båten!
Krabban rörde sig under kajen. En klo låg ute i ljuset, nästan lika lång som Sagas arm.
Saga såg mot hytten. Tallriken med den halvätna fisken stod fortfarande på bordet.
– Vi kan använda fisken, sa hon.
Rolf såg mot bron.
– Du behöver inte följa med tillbaka under bron. Jag kan ta krabban själv.
Saga såg på krabban och sedan på ratten.
– Du måste styra. Jag kan ta hand om fisken… Jag följer med.
Rolf nickade.
– Okej. Men om något känns fel vänder vi direkt.
Saga gick in i hytten och hämtade tallriken.
Rolf körde båten långsamt närmare stranden.
Saga lade en bit fisk längst bak på båten och en annan bit längre in på däcket. Den sista biten höll hon kvar på tallriken.
Efter en stund kom krabban fram.
Den tog den första fiskbiten och klättrade ombord. Sedan följde den nästa bit längre in på däcket.
När hela krabban var ombord körde Rolf ut från stranden. Saga tog repet till seglet.
– Klar?
Rolf såg på krabban.
– Gör det!
Saga drog ner seglet.
Allt blev mindre med en gång.
För Saga såg båten nästan likadan ut. Men kajen reste sig högt över dem, och Maj blev jättestor på stranden.
Krabban krympte också. För Maj var den nu bara en vanlig krabba. För Saga och Rolf var den fortfarande lika stor.
Rolf gick snabbt till ratten och startade motorn. Framför dem låg den låga bron. Maj stod kvar och såg efter dem.
Den lilla båten gled in under bron. Bron reste sig högt över masten. Små droppar hängde under träet. En droppe föll ner bredvid båten med ett tungt plask. Bakom Saga skrapade krabban med klon mot däcket!
För en stund sedan hade Saga burit båten över bron i sina händer. Nu satt hon själv i båten och såg bron högt över sig.
På andra sidan låg den lugna viken. Rolf pekade mot en flat, våt sten vid vattenkanten.
– Där kom krabban ombord i morse.
Rolf backade tills båten låg nära stenen. Saga kastade den sista fiskbiten upp på den våta kanten.
Krabban följde efter. Den klev ner från båten, tog fisken och försvann mellan stenarna.
Rolf styrde tillbaka under bron.
På hamnsidan stod Maj fortfarande vid trappan. Från den lilla båten såg hon ut som en jätte.
Rolf körde ut på fritt vatten. Saga drog upp seglet, och på några sekunder sjönk kajen ner omkring dem tills Maj bara var Maj igen.
Rolf såg upp mot seglet och skrattade.
– Jag har seglat i många år, men det här var nytt.
Han körde in till trappan och lade till. Sedan gick han i land.
– Maj, det här är Rolf, sa Saga. Det var Maj som hittade båten i morse.
– Då är det dig jag ska tacka, sa Rolf. Och Saga också. Tack för att ni tog hand om båten medan jag satt fast på andra sidan bron.
Maj nickade och såg tillbaka på båten. Sedan skakade hon på huvudet.
– Jag har sett det flera gånger nu, och ändå känns det omöjligt.
Rolf öppnade och stängde händerna.
– Jag har haft båten länge. Ändå tittar jag alltid på händerna efteråt.
Saga såg ner i hytten. Tidigare samma kväll hade hon sett hela rummet genom ett litet fönster.
Nu kunde hon gå in i det.
Hon vände sig mot fjorden utanför hamnen.
– Ska du segla mer i kväll? frågade Saga.
Rolf såg mot vattnet.
– Jag tänkte ta en kort tur ut på fjorden, sa han.
– Om Maj också vill följa med gör jag gärna det, sa Saga.
Maj log.
– Det gör jag gärna.
– Då tar vi en kort tur på fjorden, sa Rolf.
De gick tillsammans upp till kajen och köpte bröd, rökt fisk, ost och jordgubbar.
När de kom tillbaka tog Saga väskan från trappan och bar den ombord. Maj följde med. Nu lyste ännu fler fönster på kullarna runt hamnen.
Rolf öppnade ett skåp i hytten.
– Flytvästarna ligger här, sa han. Livbojen sitter där bak.
Rolf kontrollerade repen och tände lampan i hytten och de små varma lamporna runt bordet på däcket.
Sedan styrde han ut ur hamnen.
När de kom ut på fjorden tog vinden tag i seglet. Rolf stängde av motorn, och båten fortsatte tyst över vattnet.
Saga stannade mitt på däcket.
Det var nästan samma bild som hon hade sett från hotellfönstret: tre personer på en segelbåt, ett bord med mat och små varma lampor runt dem.
Men nu var hon själv en av de tre på båten.
De seglade längre ut i fjorden.
Från vattnet såg Saga hela hamnstaden. Husen låg på kullarna på båda sidor, och många fönster lyste över det mörka vattnet.
Längre fram låg en liten ö med mörka träd. Bakom den blinkade en fyr.
Saga stod en stund längst fram med vinden i ansiktet. Sedan satte de sig vid bordet på däcket. Medan de åt blev himlen mörkare, och fler fönster tändes längs kullarna.
Maj såg på Saga.
– Hur var det under bron när ni var små?
Saga tänkte på träbalkarna högt över masten och droppen som hade fallit bredvid båten.
– Jag visste att det var samma bro, men allt såg helt annorlunda ut.
Rolf såg på henne.
– Och krabban?
Saga tog en jordgubbe.
– Jag föredrar den i vanlig storlek.
Rolf skrattade.
Efter middagen visade Rolf henne hur båten svängde när hon vred på ratten. En stund styrde Saga själv.
Fjorden öppnade sig framför dem. På ena sidan låg mörka träd nära vattnet. På den andra fortsatte stadens ljus uppför kullarna.
När de vände tillbaka var det natt. Lamporna längs kajen lyste över det mörka vattnet.
Saga såg hotellet högt ovanför kajen. Ett av fönstren där uppe var hennes.
Några timmar tidigare hade hon stått där och sett en segelbåt försvinna ut mot vattnet.
Nu kom hon tillbaka från samma håll.
Vid kajen lade Rolf till vid trappan. Saga och Maj gick i land.
– Tack för turen, sa Saga.
– Tack själv, sa Rolf. Och tack för hjälpen.
Rolf väntade tills båten var tom. En stund senare lyfte han upp den lilla segelbåten ur vattnet.
– God natt, sa han.
Saga och Maj såg honom gå bort längs kajen med båten under armen. Sedan gick de åt varsitt håll.
När Saga kom tillbaka till hotellrummet gick hon fram till fönstret.
Hamnen låg långt nedanför henne. Lamporna längs kajen speglade sig i det mörka vattnet. Vid bryggorna låg flera segelbåtar för natten.
Här uppifrån såg de nästan ut som modeller.
Saga stod kvar vid fönstret en stund.